piamedrallarpattarna

Här kommer ett konstigt mail som jag fick för ett tag sedan som faktiskt är helt sant. Ta med det till julfirandet och läs för barnen så de kan minnas hur det var på 1940-talet.

Historien om den illegalt insmugglade kuststreckan (en fransk kuststrecka som stals från Spanien och smugglades till Norge på
1940-talet) Norges kuststrecka utökades med ca 16 kilometer över en natt. Ingen sade något - och - ingen visste något...
Nu kommer ni att få veta nästan allt. Läs och tänk på hur det var på 1940-talet:

INTRODUKTION OCH PRESENTATION:
Kaith: Kvinnan som var med i båten när kuststräckan stals
M. Morin: Vägarbetare från York i england som blivit agent och kvinnohatare
Pappa: Ovetande om stölden av kuststräckan men som trodde att Kaith dödat M. Morin
Anders Stymer: Polisintendent i Ludvika
Pete Rowe; Anders Stymers assistent i Ludvika
Tony Freeman: Innehar egentligen Anders Stymers tjänst men är nu tjänstledig i tre månader.

HÄR BÖRJAR HISTORIEN:

Kaith: - Jag var desperat, jag visste inte vad jag sa!

Författarens kommentar: Kaith skrek rakt ut och sprang in i loggian (en slags utomhus-altan).

Pappa: - Du vet vad du sade Kaith. Du ville döda honom. Du sa att du ville döda honom och du gjorde det. Det räcker för mig.
Du är inte längre min dotter!

Kaith: - Pappa, jag menade inte..

Pappa: - Kaith. håll tyst nu. Säger du ett ord till så kommer det att hända en olycka. Jag älskar dig men nu orkar jag inte
längre. Du är en skam för dig själv, för mig och för familjen. Du kan inte ångra detta bara för att få förlåtelse. Det är så,
punkt slut. Jag vill inte se dig mer.

Författarens kommentar: Kaith satt ca 1 timme i logginan och grät.

Steven Showster (Finansman och en så dålig sådan att han inte blev presenterad i början av berättelsen) smekte hennes arm och sade: Malinka.

HOS POLISEN:

- Fan också, sa Anders Stymer, jag har inte sett något värre. Vem fan har gjort detta?
- Ja du, om jag hade vetat det så hade jag inte ringt efter dig sa Pete Rowe.

Den döda mannen låg dubbelvikt i en grå plasttunna och var ihoptejpad med polisens gulsvarta tejp och det enda som stack ut var hans
penis som hade en blå kulspetspenna inkörd i urinröret. På en papperslapp som låg strax under stor det:

"Havande kvinnor skall inte använda hissen om det brinner i närheten. Havande kvinnor skall ta trapporna. Detsamma gäller även för andra!"

Anders Stymer som var nyligen hemkommen från två års tjänstgöring i Afghanistan var fortfarande taggad och ville veta allt om vad som hänt.

Fyra år tidigare i Yemen (okänt vem M. Morin talar med):

- M. Morin, du sa att du ville komma när jag har mitt möte?
- Inte fan sa jag det.
- Jo det sa du, och nu har jag bokat bord för dig på Restaurang Pnopp!
- Jag äter inte en matbit på den där djävla Restaurang Pnopp!
- Då kan du fan dra åt helvete!
- Jag är tandläkare.
- Det är inte jag.
- Var bor du?
- Skall du ge fan i!
- Vill du ha ett glas juice?
- Nej tack.

Senare - på en semesterresa i England:

- M. Morin - ( vid en promenad på ett torg i Manchester) Du kan väl inte vara den Kaith jag träffade för sexton år sedan?
- Okänd kvinna: Nej

/Slut

//Författarens kommentarer
Detta inträffar så ofta. En kvinna man skriver om bara försvinner och en hel bok går om intet. Jag förstår varför det finns så
få författare som skriver om kvinnor, och dessutom så få kvinnor i Kina som skriver om författare.


/A